Det första jag tänker på när jag tänker tillbaks på min senaste resa är vackert, gott, vänligt och generöst. Det jag visste om Mosel är att man från dess branta sluttningar får några av världens bästa vita viner. Att det dessutom var oerhört vackert kom som en bonus, att man var gästfri med en otroligt hög servicenivå var kanske en överraskning som har att göra med mina fördomar, men att det var så billigt hade jag faktiskt inte kunnat drömma om.
Jag åkte ner till Mosel för se hur det tyska restaurangköket fungerar. Tar de tillvara på lokala varor? Tar de tillvara på sina traditioner och klassiska rätter? Hur får de nya impulser, kan de dela med sig av sina kunskaper och vart vill de föra sitt kök, vad har de för mål? Vad jag såg var en medveten modern matlagning men där man också värnade om klassikerna och samtidigt verkligen ville lära ut och utvecklas.
Låt oss få det klart med en gång: Det var GOTT och jag hade hur kul som helst. Jag lagade fantastisk mat, åt fantastiskt och drack fantastiskt. Som exempel för det senare vad sägs om 1956 Ürziger Würzgarten Feine Spätlese, 1967 Ürziger Würzgarten Feine Spätlese, 1976 Wehlener Sonnenuhr Trockenbeerenauslese från Jos. Christoffel Jr. Nog för att ung Riesling är grymt gott, superfräscht och ett fantastiskt matvin, men det här slår allt.
Som exempel på fantastiska rätter jag fick äta kan jag skryta med några av de bästa rätterna så som ankleverbrulé med sellerisallad och halstrad anklever med brioche; tonfisktartar smaksatt med wasabi på kalvcarpaccio med tonfiskskum och torkade tomater. Eller den mer lokala klassikern, blodkorv med en potatispuré smaksatt med surkål. Jag fick också vara med och laga Rieslingsoppa med gös- och rökta forellqueneller men även tillaga deras fantastiska röda vingårdspersikor.
Maten här håller en otroligt hög kvalitet och det är en sann fröjd att vistas i deras otroligt välorganiserade, effektiva och RENA kök. Du hittar såväl 1, 2 och 3-stjärniga Krogar. Men det finns också många restauranger som inte innehar stjärnor men som på de många fina hotellen håller en mycket hög standard. Maten är på de flesta ställen klassisk europeisk matlagning med mycket medvetenhet och kreativitet. På vinmenyerna hittar vi så klart mest Moselviner, då är det Riesling för hela slanten med underbara toner av mineral och skiffer samt en fantastisk frukt.
Ingen går hungrig från ett bord i Rheinland-Pfalz, det kan jag garantera. Som exempel kan jag nämna att när jag anlände vid 23-tiden till mitt första hotell blev jag varmt välkomnad och frågad om jag önskade äta något. Jag tackade förstås ja och kunde tänka mig en liten smörgås eller soppa. In kom en GIGANTISK smörgås med drivor av den mest underbara kallrökta skinka och toppad med potatissallad! Nu var jag redan mätt och tänkte tacka för mig. Men då kommer en STOR sopptallrik in med en enorm portion persiljerotsoppa och två stora queneller på Moselforeller. Supergott, och generöst, men jag rullade i säng.
Ja, det är jobbigt nästan jämt… NOT. Jag träffade massor med trevliga människor, gick på en häftig vandring med vildvuxen buxbom och längs stigkanten hittade vi ramslök som jag älskar att tillaga. Som ni förstår var det slitsamt att bo på fyrstjärniga hotellrum som alltid var rena, fräscha och stora. Runt hotellknuten plockade man rosmarin och kyndel, persikorna stod i blom redan i mars och detta på knappt två timmars flyg från Stockholm! Vart man än vände sig stod ett litet slott eller borg högt placerade över pittoreska byar med Mosel som ringlande sig nedanför från den ena vackra byn på väg mot nästa vackra by.
Kunde det bli bättre? Visst kunde det. En dag fick jag hänga med och lära mig att binda upp de nya skotten på vinstockarna. Jag fick lära mig göra en så kallad klassisk Moselbindning, som ser ut som ett hjärta. Jag fick hänga mer ner i vinkällaren hos Gebrüder Simon och lära mig att degorgera för hand. Det är inte många vinmakare som gör det nuförtiden och få har haft möjligheten att få prova det. Det var en riktigt häftigt upplevelse.
Hotellen är billiga jämfört med övriga Västeuropa eller vad sägs om en halvpension tre nätter i lyxdubbelrum för 3000kr? Rent, fräscht och vänligt är också något de alla har gemensamt. Om ni ska resa hit så vill jag verkligen att ni ska njuta av miljön. Vandra eller cykla gärna i distriktet, besök vingårdar och ät mycket och gott. Det är inte svårt att förstå varför Trier blev romarnas största stad norr om Alperna. Det sitter liksom i ”väggarna”.
Jag har tidigare besökt Pfalz lite längre söderut, (ungefär två timmar från Mosel) som ju är Tysklands matmecka och upplevs på många sätt som Sydeuropa förutom att allt är väldigt välorganisera. Vinerna är lika goda som Mosels men ofta med mer kraft och kryddighet än Mosels mer eleganta. När man ser mandelträden, fikonen och citrusträden, så är det svårt att tro att vi bara är 70 mil ifrån Malmö. Det är svårt att tro att det blir så varmt så långt norrut. Här hittar du också mycket gammal kulturhistoria. Besök gärna den gamla kejsarstaden Speyer från 1000-talet eller åk utmed den tyska vinvägen ”Deutsche Weinstrasse” så att du garanterat landar vid de berömda vinbyarna såsom Deidesheim och Forst. Glöm inte att besöka den lokala topprestaurangen Deidesheimer Hof.
Människorna i Rheinland-Pfalz tar emot med öppen famn, de älskar svenskar och är lyhörda för vad just du tycker. Generositet gäller både mat, vin och omtanke. Här kan du få kvalitet och lyx till budgetpriser. Gillar du gott vin, god mat och resor? Då kan jag verkligen rekommendera dig att resa hit.
Många hälsningar
Mattias Larsson, fredagskocken
